Imorgon ska jag baka pepparkakor med Farmor.
Min farmor är den tuffaste.
För sex år sen fick hon bröstcancer.
Men hon klarade det och blev frisk.
För ett år sen kom det tillbaka och än en gång har hon klarat sig.
Och så länge jag kan minnas har jag varje jul vart och bakat pepparkakor hos henne.
Kan inte föreställa mig en jul utan pepparkaksbak.
Eller utan farmor för den delen.
För sex år sen fick hon bröstcancer.
Men hon klarade det och blev frisk.
För ett år sen kom det tillbaka och än en gång har hon klarat sig.
Och så länge jag kan minnas har jag varje jul vart och bakat pepparkakor hos henne.
Kan inte föreställa mig en jul utan pepparkaksbak.
Eller utan farmor för den delen.
Kommentarer
Postat av: H
Jag har tänkt på en sak. Att det måste vara otroligt roligt att följa någons blogg bara för att lite nu och då lägga en dräpande kommentar, anonymt så klart.
Tänk om jag vore så modig. Då skulle jag känna mig rätt tuff.
Ibland känns det lite tråkigt att jag har ett eget liv att rå om, så att jag inte har tid att följa bloggar som skrivs av folk jag inte tycker om.
Tänk vilket litet kryp man måste vara, skriva skit och sedan krypa under radarn. Om jag skulle hålla på så, skulle jag vilja vara en lila nyckelpiga.
Men allas vår älskade "anonym" påminner mer om en bajsbagge. Jag hoppas att "anonym" får mask i magen.
Postat av: H
btw, älskar farmor!
Trackback
