Det som började så bra.
När jag väl hamnade i säng klockan fem imorse så började det ljusna utanför fönstret, Och ljusare blev det, hamnade i en slags sömnkoma och drömde imba-keffa saker. Och varje gång jag rörde mig vaknade jag till.
Sen runt nio var det den vanliga tjohejjen med hundar som skulle ut frukost som skulle tilllagas och jag vaknar till liv. Och nu är det ljusare än någonsin. Hade dock sällskap av en liten hårig sak som låg mjukt mot min arm. Favvo strumpan!
Kommentarer
Trackback
