Its February thirteenth and it’s already clear: It’s gonna be another shitty year.
Jag, syster och pappa ska ha en trevlig fredagslunch. Trodde jag och syster.
Men nu ska Susanne med.Och eftersom hon är vegetarian bestämmer hon tydligen lunchstället. För hon vill inte äta paj.
Jag minns när vi var i Indien, landet består till störredelen av vegetarianer
Vart vi än var så kom den eviga, numera hat, frasen "Is this pure vegeratian? Are you sure? Because I'm a vegetarian, you know?"
Nog med skitsnack om pappas val av extra familj.
Pappas val, inte mitt.
Jag får iaf mat idag också.
En stilla undran, när ska du sluta spela ditt drama?
Om du tänker ge dig ännu ett år fullt av "skit" är väl upp till dig? Du är ju vuxen nu och är ansvarig för ditt eget liv. Så om du är missnöjd varför inte göra något? Du har ju gått om tid!
Angående fredagens lunch. Att jag skulle befinna mig i Norrtälje från torsdag till fredag hade din far och jag bestämt. Att vi skulle äta lunch innan vi åkte till Sthlm hade vi också bestämt. Jag hörde samtalen din far hade med er straxt innan det var dags att gå. Jag såg inte det som något stort problem att äta lunch med er. Jag hade även kunnat äta lunch själv, inte heller det hade varit något stort problem. Att jag skulle bestämt lunchställe är endast ett barnsligt påhopp från din sida. Vegetarisk mat ordnar de flesta restauranger, precis som På G. På Trädgården den dagen, serverades paj, vilket jag inte äter, så för enkelhetens skull kom vi överens om lunch På G.
Angående Indien, det serveras kött på i stort sett alla restauranger. För att försäkra mig om att de inte hade använt någon form av höns eller köttbuljong i maten, vilket är mycket vanligt, så frågade jag.
Att du stör dig på att jag är vegeterian, skadar endast dig själv. Benjamin och jag fick Dysenteri när vi var i Indien. Det vaccin vi drack skyddar inte mot Dysenteri. Att du gör dig lustig över detta är bara sorgligt, då Benjamin var riktigt dålig. Du kanske inte vet att Indier dör av Dysenteri. Du verkar även ha glömt att du var dålig en dag och stannade på hotellet. Att du hoppar på mig och Benjamin lite då och då, ser jag endast som avundsjuka, konkurrens och svartsjuka. Jag upplever att du är mycket egoistisk och att du sitter fast i självömkan, det är inte synd om dig, Känner du någon som helst empati för någon annan? Funderar du över hur din far mår i den här situationen? Jag har inte vänt din far emot dig! Du sköter det här helt själv! Du visar hela tiden vem du är! När jag träffade din far och mötte dig, såg jag en tjej som inte mådde bra. Du levde ditt liv helt planlöst utan något som helst ansvar och skolkade från skolan. Att du valde att fly till mamma för att du inte orkade med saker som i ett hem är självklara, som att plocka upp saker efter sig, att städa sitt eget rum, vilket inte är orimliga krav, innebär inte att jag har vänt din far emot dig. Du har ju även använt samma resonemang mot din mamma, att hon har slängt ut dig. Du visade inte någon som helst respekt för din far, vilket för mig var obegripligt. För ett och ett halvt år sedan flyttade jag och du flyttade tillbaka till din far, och ändå blev du inte lycklig........kanske det beror på ditt inre?
Jag hoppas verkligen att du lyckas skapa det liv som du själv vill ha, ett liv där du inte gör dig själv illa eller någon annan!
Att du ens bryr dig om mig susanne.
Samt att du tydligen alldrig lyssnat på musik.
Det är en fantastisk låt som har den frasen i sig.
Dock är det väldigt enkelt att byta datum.
Barnsligt påhopp? Min och min systers far sa det till min syster att DU ville äta där då DU inte åt paj.
Fakta.
Jag stör mig absolut inte på att du är vegeterian, Jag har många vänner som är det. Det som stör mig är snarare att du alltid ska göra en sån stor grej utav det samt sitta och klaga på att vi har dött djur på vår tallrik. Vi sitter inte och rynkar på näsan för att du äter grönsaker. Så det är väl snarare DU som har problem att vi inte är vegeterianer, alltså DU som har problem?
Benjamin har inte gjort mig något ont, så jag ber om ursäkt om mitt påhopp på honom.
Du kanske inte minns det, men den dagen jag stannade hemma på hotellet var för att ni skulle ut på en båt och kolla på delfiner, inte riktigt min kopp te, visst jag var rasslig i magen men inte så att jag låg och kräktes och tyckte synd om mig själv.
Jag skiter fullständigt i hur du uppfattar mig, för du känner inte mig. Att du skriver att jag är egoistisk och lever i självömkan och tycker synd om mig själv konstaterar bara den saken.
Det kanske är skillnad på barn och barn. För när diskade din son senast Susanne?
Och jag har aldrig påstått att min mamma har kastat ut mig, vi kom inte överens, svårare än så var det inte.
Jag tycker inte om dig, inte för fem öre. Jag tycker du är omogen som kan sitta och skriva ett långt inlägg till mig när det är du som ska föreställa vuxen. Hur svårt är det att plocka upp en telefon och ringa?
