Spero di rivederLa

Jag sitter hemma hos min far atm.
Det är tomt, tyst och stilla.

Han på övervåningen har inte barnen så man hör inga gräl.
Grannen spelar inte Dolly Parton på högsta volym.
Wallenius stod inte och flåsade i kikaren när man gick uppför trappen.
Det enda jag hör är min mage som kurrar av hunger och datorns burr.

Och jag, jag sitter här och saknar.
Och jag sitter här och ångrar.
Och om jag ska vara ärlig så mår jag inge bra alls.

Nothing else matters.