After Work.
Jag tänkte skriva värsta långa berättelsen om hur kvällen kunde ha blivit. Och hur roligt det skulle kunnat ha varit.
Men istället skriver jag som det var. Billig sprit på Treat och sen Flamenco innan vi drog till Soap Bar och jag lämnade sällskapet tolv för en burgare på donken och hemgång.
Varje litet steg du tar och varje gång som du för,
ditt hår från dina ögon på ett sätt som ingen annan riktigt gör,
och varje gång som du ler,
hugger det till i mitt bröst..
för jag vet att jag aldrig, aldrig, aldrig mer
kommer få ligga bredvid och kalla dig för min.
Kommentarer
Trackback
