Spero di rivederLa

Idag fick jag för mig att jag skulle till kvisthamrabacken och åka lite bräda.
Denna fantastiska backe på 180 meter med en fallhöjd på hela 35 meter! Rena guldbacken!

Jag kände mig råtuff när jag klev ur bilen och gled in i den lilla stugan. Tjackade mitt liftkort  och plockade upp brädan och knallade till liften. Snörade på mig bindningarna och åkte upp i liften.
Det var jag och tre pojkar 12 i backen.
Jag var den enda på bräda.
Jag stod på toppen och kände mig som Gud.
Jag masade mig framåt på brädan och lutade mig framåt för att få glid. Och jag åkte! Som ett proffs gled jag fram och tillbaka. Häl-tå-häl-tå-häl-tå. Glider på kanterna och swishar förbi dom tre stumma pojkarna som har iaktagit min färd neråt. Spänner av mig  bindningarna och åker upp en gång till. Leendet på mina läppar var oslagbart!

Jag gled upp en en gång. Samma procedur tills jag i en sväng kom på högkant trillade baklänges dusade rakt ner på röven och huvudet föll bakåt som en sten och slogs rakt ner i backen med en duns samtidigt som jag gled baklänges och snön trycktes ner i ryggen på mig.

Då var det faan inge roligt längre. Åkte några åk till sen gav jag upp. Åkte till  flygfyren och köpte ett kilo godis och två trepack mer. Nu sitter jag här ihoppsjunken och nacksmärtan ifrån helvetet!

Ha en fortsatt trevlig fredag!