2100
Jag är fortfarande vaken. Knappt levande dock. Jag gick från festen innan förrätten ens var uppäten. Folk hade fortfarande sina fördrinkar kvar. Jag vet att jag missar en jävla fest. Och det är jävligt synd. Men vissa saker måste man ta hand om först. Mår själen bra, mår jag bra.
Kommentarer
Trackback
