Ensam
Sitter förtillfället och vaktar nior som skriver nationella prov matte. Spännande tidsfördriv, eller? Ger dock bara en kollega lite rast.
I söndags när jag jobbade så kom det en farbror förbi, helt själv och satte sig ner och skulle äta. Han satt där helt själv och drack sitt vatten, kollade i menyn, beställde, väntade på maten, kollade upp i skyn och var sådär edsligt ensam. Jag vet inte varför men jag tyckte så synd om denna farbror, Även fast det högst antagligen var ett aktivt val att sitta där alldeles själv. Men usch vad jag tyckte synd om honom. Nästan så att tårarna rann.
Jag tycker att det är väldigt festligt att folk gör så. Jag beundrar dem.
Jag skulle själv vilja gå ut och äta själv, sitta där för mig själv, njuta, läsa en tidning och bara vara. Men anledningen till att man inte gör det är just för att folk reagerar.
I och för sig så kan jag också känna så ibland. Människors uppsyn som är så ledsamt och ensamt. Dom kankse inte ens är ensamma men man tro det.
Jag vet en kille som jag tyckte så jävla synd om när jag var liten. Jag gick typ i 3an och han i 6an. Men hela hans uppsyn gjorde att jag mådde lite dåligt. Jag var typ ledsen för hans skull.
Jag misstänkte att du saknade honom innerst inne och ville bli väckt av honom sisådär 6 på morgonen;)
