Spero di rivederLa

Blev väckt av telefonterror! Linn som ringer, jag screenar, hon ringer igen, jag kapitulerar, svarar och hör en bakis röst i andra sidan av luren som brister ut i nått som inte kan liknas med skönsång: Ja må hon leva ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år!

Jag hör hur nöjd hon är över att ha kommit ihåg det. Men det är bara en liten detalj. -Linn, du är en månad förtidig.