Livet i en liten håla som är brun.
Som ni säkert märkt så blev det inte mer bloggande bara för att jag har sagt det. Det blir det aldrig. Jag kommer aldrig bli som dom där stora. Bellan och kissin. Livet är för roligt vid sidan av datorvärlden.
I går berättade jag min stora dröm att få spola isen med en ismaskin på en hockeyrink eller en isbanybana. Mindre än en timme senare var det fixat. Så om några dagar ska jag få köra ismaskin! Hur tufft?
I går var jag även i ett stall. Pontus kusiner har ett stall med asmånga hästar. Så han, jag, Alice och Lovisa drog ut dit och klappade hästarna och de sa att det bara var att komma över när vi ville och rida. Hur lycklig blev jag inte då liksom?
Livet i småland är inte så tufft som jag trodde att det skulle vara. Jag trodde att snaran skulle hänga runt halsen efter bara ett par veckor. Jag trodde att hemlängtan skulle vara oövervinnerlig. Men vet ni vad? Jag trivs. Jag älskart. Jag har ett eget radioprogram tillsammans med en av de finaste människorna jag träffat på länge. Jag har fantastiskt fina människor runtomkring mig varje dag. Och jag skrattar som aldrig förr. Livet i Holsbybrunn står över mina förväntningar och jag älskar det. Fullkomligt älskar det!
Kommentarer
Trackback
