Ett hormonmonster.
Jag har gråtit. Nästan konstant sen i måndags.
Först grät jag med Ugglan.
Sen trodde jag att min kille inte tyckte om mig.
Sen var Carro en fin vän.
Sen glömde jag salta och peppra maten.
Sen funkade inte iMessage på mobilen.
Sen kom Melle med mitt favoritgodis.
Sen glömde jag min hårddisk i Norrtälje.
Sen tappade jag bort min sminkväska och hårborste.
Sen var bästis söt.
Sen var min kille jättefin.
Och nu gråter jag igen när jag tänker på allt jag har gråtit över.
Det här är faan det värsta jag har varit med om. Aldrig varit så här deppig och gråtig och pms-ig i hela mitt liv. Vill bara att det ska gå över så jag kan återgå till att vara mitt mest fantastiska och solstråligaste jag igen.
Jävla terror är vad det är.
Och nej. Jag är inte gravid.
Kommentarer
Trackback
