Spero di rivederLa

Sitetr på jobbet och har rast, och även fast jag sitter vid den här förbannade datorn åtta timmar när jag jobbar så sätter jag mig iaf här efter att ha ätit en frukt och druckit en kopp kaffe.
Datorer blir som en drog, jag vill inte lämna den. Dock är det skillnad på att sitta här på bloggen och fiffla än att sitta och korrigera fakturor och hjälpa folk med betalningsfrågor.

Jag skrev förövrigt under ett sekretessavtal som säger att jag inte får berätta ett jota. Men hey, ingen är väl ändå intresserad av vad jag sysslar med.
Synd bara att jag måste hålla skräckhistorierna för mig själv. En del skulle bli riktigt roliga historier att dra upp.