Spero di rivederLa

Ibland när jag träffar nya människor funderar jag över hur deras liv kommer fortgå. Vi har den gulliga söta übertrevliga människan som kommer leva resten av sitt liv på sitt leende. Vi har den sociala glada människan som kommer gå hur långt som helst just på sin fantastiska attityd. Sen har vi den bittra, arroganta, otrevliga, nonchalanta och fruktansvärda människan som jag hoppas inte ens kommer komma ut genom dörren imorgon bitti utan förgås av sin ångest. Den människan önskar jag ingen lycka alls. Så vitt jag vet så kan personen ifråga bara försvinna. Biter du, biter jag tillbaka.

Jag tog med mig några elever till skolbiblioteket idag. De vet inte hur ett bibliotek fungerar. Så här lät det ungefär. -Varför sitter ni bara där? Varför letar ni inte efter böckerna? -Vi hittade inga. -Men lilla ni, ni har letat bland skönlitteraturen, Ni måste leta efter geografin. -Vi hittar inte. Det finns inte!  Nog fanns det en hylla med geografi, ungarna är bara alldeles för lata för att leta ordentligt! Dagens ungdom!

Det börjar närma sig. Två dagar kvar sen så flyger jag! Tant rektor har nu givit mig ledigt. Woho! London here I come! Har pratat med min vän Stephanie från Liverpool och hon kommer också vara i London under den tiden. Så vi ska fika och snacka ihop oss! AH! Galet!

Har än en gång åkt på den berömda urinvägsinfektionen. Läkaren sa att jag borde börja dricka mer sura drycker, tex tranbärsjuice och citronvatten. För då fastnar inte bakterierna lika lätt. Men det är inte så jävla kul att pissa taggtråd. Mitt andra läkarbesök på tio dagar. Kul att jag aldrig kan bli frisk!


Nu blir det glass med Ida. Sen ska jag packa upp flyttlådorna. Har jag nämt att jag har flyttat igen? Antagligen inte. Hur som har jag flyttat hem igen. Inte hem till maamma eller pappa. Utan hem till min Pär. 

Hur många gånger har man inte vaknat av ett sms? Typ sjuhundra miljoner gånger. Och det är alltid samma människa som skickar ett sma också. Jag vet inte hur många gånger jag sagt till den här personen i fråga. Ungefär en gång per natt-sms. Jag har ett jobb, jag kliver upp tidigt och knatar i säng tidigt. Jag sover halv tolv på nätterna. Är det svårt att förstå? Ja, tydligen så är det svårt att förstå. För inatt 2338 pep telefonen. Jag blev irriterad, svarade med någon snäsigt och somnade sedan om. Nu imorse såg jag svart och skällde ut personen efter noter. Jag var arg på att personen ifråga inte respekterar mig och mina sovvanor utan tror att det är okej att sms:a och ringa i tid och otid. Även fast jag tidigare på dan hade sagt att jag inte orkar prata. Och vad fick jag för ursäkt? Jag glömde bort tiden för en sekund. Klockan 2200 är det fortfarande ljust ute. 2338 är det mörkt. Kolla ut genom fönstret!

Klockan har precis slagit sju, men jag kan inte förmå mig att somna. Har monster ont i huvudet och just nu finns det inget som står på rätt sida. Ska upp om två timmar, börjar jobba om fyra. Vi får se hur det går....

Dagarna bara rullar fram i värsta combat-tempo. Snart är det helg igen. Solen skiner, fåglarna kvittrar, häggen blommar och syrenerna knoppar! Idag är det en bra dag. Efter min lektion ska jag ut och promenera med mina favoriter, Ludde och Ville. Sen blir det till att åka in till den stora staden och träffa Charlie, hon fyllde 20 år igår. Söta fina Charlie. Vi ska planera London! Bara 14 dagar kvar. Två veckor! Jag vill ha London nu!

Sitter nu i favvosoffan hos Pär. Var en sväng och träffade mina donnor. Dock var jag alldeles för trött för att stanna under en längre tid. Nu ska jag måla naglarna, gula.

En månad och åtta dagar kvar. Sen är det no more school! Woho! Min lärar karriär varade i ca fyra månader. Sen får det vara nog! Då vet jag det, att lärar yrket inte är för mig.  Jag tror att jag är alldeles för spontan för det.  Att behöva planera hur dagarna ser ut och vad man ska göra i flera veckor framöver är oinspirerande. Jag vill inte vara medveten om vad som ska ske. Jag vill att dagarna ska vara spontana och roliga. Att man aldrig vet vilka människor man träffar eller vilka man stöter på. Samma människor i månader i rad är inte riktigt min kopp te. Visst, det är kul. Men nu har jag börjat tappa suget och jag ser andra saker som jag vill göra.

Jag sitter och taggar på London! Kollar saker som jag måste se. Jag måste åka till Nothing Hill, se buckingham palace, big ben. Jag måste hänga i soho och knata till kings cross station. Jag måste köpa tee´s på David and Goliath, kolla smycken på Tiffanys, käka frukost på tiffanys iförd stora svarta glasögon. Jag hade velat gå och se på fotboll men det var en match den 24/5 sen var det sommarlov till i juli. Så det sög ju. Jag är rädd att tiden inte kommer räcka till. Jag vill ligga i en park en dag och dricka kaffe från starbucks. Styra en pic-nick korg från en marknad och bara mysa. Fast prio ett är nog ändå att fixa boende. Om 21 dagar så åker jag! 

Sitter förtillfället och vaktar nior som skriver nationella prov  matte. Spännande tidsfördriv, eller?  Ger dock bara en kollega lite rast.

I söndags när jag jobbade så kom det en farbror förbi, helt själv och satte sig ner och skulle äta. Han satt där helt själv och drack sitt vatten, kollade i menyn, beställde, väntade på maten, kollade upp i skyn och var sådär edsligt ensam. Jag vet inte varför men jag tyckte så synd om denna farbror, Även fast det högst antagligen var ett aktivt val att sitta där alldeles själv. Men usch vad jag tyckte synd om honom. Nästan så att tårarna rann.

Vilken kväll! Shit! Jag är helt död. Mina ben värker och jag känner mig bakfull fast jag inte har druckit en droppe alkohol. Så galet med folk, massor av fylla och ris! För ihelvetet, hur svårt är det att ställa sitt tomma glas alternativt sin tomma flaska på ett bord? Måste man slänga det ibacken, lägga det i en rabatt eller ställa den på marken? Och ärligt talat. Det finns ca 50 st askkoppar på hela stället. Använd dom istället för att slänga ciggen på backen! Nu har jag sagt godnatt till Pär som har jobbat konstant sen fem igår  morse, avdrag tre timmar igårkväll. Han är duktig han. Jag ska iväg och införskaffa mig lunch och middag.