Spero di rivederLa

För några veckor sen vaknade jag klockan fyra på natten av att Erik hade dragit hem en tjej som stod och pratade i telefon i köket. Hon pratade så högt att jag vaknade. Jag vaknar annars inte så lätt. Hursom. Arg som ett bi virrade jag om mig täcket runt kroppen och stampade ut genom sovrumsdörren. Jag hasade fram till människan och petade på armen.
- Ursäkta mig. Kan du vara tyst. Jag sover.
Jag väntade inte på ett svar, men jag såg en skräckslagen min och det dög för mig. Hon blev tyst. Nu, lite drygt en vecka senare, loggar jag in på fejjan. Och vem vill bli min vän? Jo mitt-i-natten skrålarn! Har vi nu blivit kompisar, hon och jag, för att hon väckte mig mitt i natten? Har vi blivit kompisar för att jag arg som ett bi sa åt henne att vara tyst? Hon fick en ignore och jag en knutta gladare.