Jag tror jag dog inatt.

Jag vaknade av de värsta smärtorna i hjärtat. Det var som om någon stod och högg med en kniv, om och om och om igen.
Jag grät och tänkte att "nu dör jag". Ingen skulle märka om jag var borta, ingen skulle sakna mig.
Jag grät så att luften tog slut i rummet. Det kändes som om all luft sögs ur mig som ett vakum. Jag var övertygad att jag skulle dö vid det här laget.

På nått vänster så tror jag att det här slog ut mig, för jag vaknade som vanligt av att klockan ringde.
Dock låg japp ihoppkrupen som en boll i ena hörnet i sängen.

Så med en grymt skakis hand ska jag nu bege mig mot jobbet. Hoppas att ni alla sov gott.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0