Ännu en gång måste jag springa till bussen...

Ännu en gång måste jag springa till bussen. Och om jag känner mig själv är det inte sista. Helgens planer löstes upp. Desto längre det går desto ondare gör det. Det är svårt att säga adjö. Och det är svårt att vara ärlig när jag inte kan lyssna på mitt hjärta. Dessutom är jag arg. Jätte arg. På dig, på mig, på oss. Älskar, älskar inte. Älskar, älskar du mig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0